Nyhet

“Die with zero” växer i Sverige – nästan hälften av svenskarna vill dö med ett tomt konto

“Die with zero” växer i Sverige – nästan hälften av svenskarna vill dö med ett tomt konto
Allt fler svenskar ifrågasätter idén om att dö med ett stort arv och vill i stället använda pengarna till upplevelser och minnen medan livet pågår. Bild: AI-illustrerad.

Nästan hälften av Sveriges befolkning har omvärderat ett av de mest grundläggande sparidealen: att bygga upp ett arv. Konceptet "Die with zero" vinner mark, och det handlar om något större än plånboken.

Hela 43 procent av svenskarna vill leva efter filosofin att spendera sina pengar under livet snarare än att efterlämna kapital, säger han till TV4 Nyhetsmorgon. Det är en direkt utmaning mot det traditionella svenska sparidealet.

"Die with zero" är också titeln på en bok av Bill Perkins, energihandlare och hedgefondförvaltare. Perkins grundtes är enkel: använd dina pengar för att maximera livsupplevelser, i stället för att efterlämna oanvänt kapital.

Ärva vid 75 — vad är poängen?

Johan Strand är en av dem som lever efter devisen, och hans resonemang är nästan provocerande logiskt. Blir han 100 år gammal kommer hans äldste son att ta emot arvet vid 75 års ålder.

"Vad har han för nytta av de pengarna då?", frågar Strand retoriskt i TV4 Nyhetsmorgon.

Det finns liksom ingen vits med att dö rikast på kyrkogården.

Johan Strand i Nyhetsmorgon.

Bakom resonemanget finns en livsekonomisk paradox som Magnus Hjelmér, vardagsekonom på ICA-banken, sätter ord på. I unga år finns ofta hälsan men inte pengarna. Kommer pengarna senare i livet kan både ungdomen och hälsan redan vara borta.

Perkins, författaren av "Die with zero", menar att många blir så besatta av att finansiera sin pension att de skjuter upp livet tills de är för gamla och skröpliga för att skapa minnesvärda upplevelser. De fortsätter jobba för pengar de aldrig hinner spendera.

Minnen som arvegods

För Johan Strand är lösningen konkret: en hel vecka på Sweden Rock med sonen, vinodling med pappan på Österlen. Det är inte slöseri, det är minnen.

Hans mål är att bygga en "minnesbank" tillsammans med sina barn. Gemensamma upplevelser ersätter det traditionella kapitalärvet och skapar något som varken kan beskattas eller ärvas bort.

Perkins kallar det för "memory dividends", minnesutdelning. Till skillnad från materiella tillgångar fortsätter upplevelser att ge avkastning långt efteråt, och precis som finansiellt sparande kan minnena kompounderas, särskilt när de delas med andra.