Den har pekats ut som en klimaträddare. Men den nya tekniken för koldioxidinfångning utvecklas för långsamt, varnar forskare. – Den första utmaningen är att få tekniken att lyfta, säger Jessica Jewell vid Chalmers.
Så kallad CCS-teknik har pekats ut av FN:s klimatpanel IPCC som en viktig pusselbit om världens länder ska lyckas hålla den globala temperaturökningen väl under 2 grader, vid sidan om utsläppsminskningar. CCS ("carbon capture and storage") går ut på att suga upp koldioxid och sedan lagra den, exempelvis under jord.
I vissa beräkningsmodeller från IPCC har man räknat med att det ska gå att lagra 1 000 gigaton koldioxid fram till 2100. Men det kommer nog inte att fungera, tror forskare från Chalmers i Göteborg och Universitetet i Bergen i en ny analys som publiceras i tidskriften Nature Climate Change.
"Även om det finns ambitiösa planer för CCS finns det stora tveksamheter i om de är genomförbara", säger huvudförfattaren Tsimafei Kazlou i ett pressmeddelande.
Forskarna, som har gått igenom tidigare och nuvarande CCS-projekt, och jämfört med exempelvis utvecklingen av vind- och kärnkraft, visar att vi under det nuvarande århundradet knappast kan lagra mer än 600 gigaton koldioxid.
– Men 600 är inte en obetydlig siffra. Det är den rimliga övre gränsen. Vi försökte att göra antaganden som verkligen är ambitiösa men fortfarande realistiska, vi tog inte en siffra ur luften, säger Jessica Jewell, lektor vid Chalmers och en av författarna.
"Fortfarande jättedyrt"
I Sverige finns en rad projekt på gång där koldioxiden ska fångas upp i kraftvärmeverkens skorstenar, även om spaden ännu inte satts i marken någonstans.
– CCS är fortfarande jättedyrt och finansieringsproblemen förhindrar de flesta projekten att ta sig förbi idéstadiet, säger Jessica Jewell.
Det var en våg av CCS-projekt för 15 år sedan. Av dem misslyckades 90 procent, enligt analysen. Men det finns skillnader mellan då och nu.
– Den nya portföljen är annorlunda och mer varierad, den har också förändrats till att innehålla tillämpningar med en lägre misslyckandegrad, säger Jewell.
"Svårt att åstadkomma"
För att nå 600 gigaton krävs att fler projekt lyckas än i förra vågen. Dessutom behöver det gå snabbt – för att sedan accelerera.
– CCS måste öka lika mycket som vindkraften växte på 2000-talet, och kring 2050 måste det börja växa lika snabbt som kärnkraften gjorde på 1970- och 80-talen. Och det är riktigt snabba expansionstakter, så de blir svåra att åstadkomma, säger Jewell.
Fakta: Koldioxidavskiljning och lagring
CCS står för Carbon capture and storage, det vill säga avskiljning och lagring av koldioxid, exempelvis från ett kolkraftverks skorsten eller från skorstenen på ett kraftvärmeverk. Ofta läggs "bio" till som förled, om koldioxiden som samlas in kommer från förnybara källor.
DAC, eller Direct Air Capture, handlar om att fånga in koldioxid direkt från atmosfären.
Tanken med den infångade koldioxiden är oftast att pumpa ned den under jord för lagring.
CCU står för Carbon capture and utilization, avskiljning och användande, och innebär att man i stället använder den insamlade koldioxiden som en råvara, exempelvis för att tillverka metanol.
Källa: Gustav Sjöholm/TT
