Hormuzkrisen pressade Filippinerna mot en solboom

Stängningen av Hormuzsundet drev upp energipriserna i Filippinerna till bristningsgränsen. Samtidigt fanns billiga kinesiska solpaneler i överflöd. Nu upplever landet en solboom. Jag ser det som att jag betalar min elektricitet i förväg. När det är gjort är den i princip gratis, säger Vincent Saipudin.
Filippinernas elsystem lämnar mycket att önska. Man kan sammanfatta det med att det är dyrt och dåligt. Invånarna har fått vänja sig vid både planerade och plötsliga strömavbrott. För Vincent Saipudin, som jobbar hemifrån via datorn, ställde den sviktande strömmen till stora bekymmer.
– Utanför Manilas storstadsområde brukar det vara ganska svåra strömavbrott. Vi har också spänningsfluktuationer i nätet som förstör hemelektronik.
– Jag har pajat en rätt dyr tvättmaskin och en tv tidigare till följd av de här fluktuationerna.
Efter en lång tids grunnande gjorde han i november förra året slag i saken och skaffade solpaneler och ett batteri till sitt hus utanför staden Iloilo på Västra Visayas. Allt som allt kostade det motsvarande 50 000 kronor.
Nu är han självförsörjande på el, har bytt från gasspis till induktion och skaffat en eldriven fyrhjuling.
”Oerhört dyr” el
Bara månader efter att Vincent Saipudins solpaneler var på plats slog Hormuzkrisen till med full kraft. Filippinerna, som 2020 införde ett moratorium på kol och tänkte att satsa på fossilgas i stället, hamnade i en svår situation.
– Stängningen av Hormuzsundet visade den inbyggda geopolitiska skörheten i den inställningen, säger Tarek Ketelsen, internationell chef på australiska energikonsultfirman Amperes.
Till skillnad från grannländer som Vietnam och Indonesien, som subventionerar elen, får elkunderna i Filippinerna direkt ta smällen för kostnadsökningen. Och elsystemets uppbyggnad gör att stigande bränslepriser översätts direkt i ökande elpriser.
– Elen var oerhört dyr, vilket pressade kunder och ledde till ett utbrett missnöje, när elpriserna var högre än i grannländerna.
Det mest prisvärda alternativet blev helt enkelt solceller.
– När den här krisen uppstod fanns det få tillgängliga alternativ att vända sig till, säger han.
Fördubbling på ett år
Utvecklingen har gått snabbt. I april i år beräknade den gröna tankesmedjan Ember att 1 300 megawatt kapacitet installerats på hustak. Det låter kanske inte så imponerande, men det rör sig om en kapacitetsfördubbling på bara ett år.
Kombinationen solsken, höga elpriser och ett skört nät – tillsammans med att kinesiska solpanelstillverkare letar nya marknader sedan hemmamarknaden mättats – skapade förutsättningarna för Filippinernas solboom.
Statligt stödda sollån och solleasing har också bidragit till hajpen.
”För hushåll och småföretag som kan betala kostnaden och har ett lämpligt tak, så har takpaneler blivit en rationell investering”, säger energianalytikern Alnie Demoral vid Ember i en mejlintervju.
Filippinerna har också blivit ett av de största importländerna för solceller från Kina. Under vissa perioder till och med det största.
Bedrägerier och klyftor
Installatörerna överhopas av jobb – en vittnar i en enkät om en ökning från två förfrågningar i veckan till 80. De hinner inte med och boomen har lett till att bedragare ser sin chans. Andra gör installationer utan tillräcklig kompetens. Eljätten Meralco klagar på ”gerillasolkraft” och kräver reglering.
Alnie Demoral säger att boomen också väcker frågor om vad som händer när en växande del av befolkningen genererar sin egen el.
”En oro är hur det kan påverka nätoperatörer och de traditionella affärsmodellerna. En annan är om det kan bli en energiklyfta om solkraft främst är tillgänglig för de som har råd”.
En tredje farhåga är att ett oljeberoende byts mot ett kinesiskt beroende av solpaneler.
”Kina dominerar den globala solkraftstillverkningen, så de flesta länderna är beroende av kinesisktillverkad utrustning för att den är prisvärd och storskalig. Skillnaden är att en solpanel är en engångsimport som genererar elektricitet i 25 år eller mer, medan fossila bränslen måste köpas igen och igen”, säger hon.
Ingen solfluga
Alnie Demoral tror inte att solboomen är en fluga som försvinner i samma sekund som Hormuzkrisen är över.
”Även om bränslepriserna sjunker betydligt efter krisen, så faller även priserna på solmoduler när produktionen skalas upp. Och när panelerna är installerade fortsätter sparandet på elräkningen oavsett vad som sker med priserna på olja och gas”.
Vincent Saipudin, som också administrerar en diskussionsgrupp på Reddit, säger att inläggen trefaldigats på tre månader. Han märker det också ute i verkligheten, där ett ökande antal grannars tak numera täcks av paneler.
Det nuvarande systemet räknar han med att ha tjänat in inom tre år. Han planerar redan att bygga ut sitt system om några år, och skaffa sig en elbil.
– När energikrisen slog till så sade jag till min fru att vi verkligen hade tur med tajmningen. För energikrisen gjorde inte bara elen dyr, den har också drivit upp priserna på solpaneler och kringutrustningen. Så vi låg rätt i tid när vi slog till, säger han.
Fakta: Så har Hormuzkrisen påverkat omställningen
Irankriget har bromsat olje- och gastransporterna genom det viktiga Hormuzsundet, vilket fått priserna att öka.
I Filippinerna och Malaysia har solpanelsinstallationerna ökat, medan elfordonsförsäljningen i Indien (framför allt två- och trehjulingar) stigit kraftigt.
Kina, världens största tillverkare av grön teknik, har ökat exporten flera månader i rad.
På många håll i Afrika har priserna för att driva dieselgeneratorer slagit hårt. Även här har solpaneler blivit ett alternativ.
I Europa har försäljningen av värmepumpar stigit med 11 procent under första halvåret.
I Brasilien har inblandningskraven för flytande bränslen ökat, liksom försäljningen av elfordon.
Källor: Bloomberg NEF, EHPA




Laddar kommentarer…