Lennen: Fråga inte vad Private Banking kostar – kräv svaret i kronor

Private Banking säljs som en helhetslösning: en egen rådgivare, specialister inom skatt och juridik, en långsiktig plan. Hos Handelsbanken går gränsen vid fem miljoner kronor i placerbart kapital. Erbjudandet är på många sätt genuint. Problemet är ett annat: nästan ingen kund kan svara på vad det kostar totalt.

Ingen av de stora svenska bankerna publicerar en samlad prislista för Private Banking. Priset presenteras i ett personligt möte, och det som diskuteras där är oftast förvaltningsarvodet – ett lager av flera. Under det ligger fondavgifterna i de fonder kapitalet placeras i, courtage vid transaktioner samt eventuella depå- och engångskostnader.

Att lagren spelar roll visar Finansinspektionen. I rapporten om avgifter och distribution på den svenska fondmarknaden, som lämnades till regeringen i december 2025, framgår att 85 procent av det privata fondsparandet sker via storbankerna och att deras kunder oftare betalar mer. Skälet är strukturellt: en klart högre andel av storbankskundernas sparande ligger i aktivt förvaltade fonder.

Prislappen är känd. För första kvartalet 2026 var medianavgiften 1,30 procent för aktivt förvaltade Sverigefonder mot 0,20 procent för Sverigeindexfonder, och 1,25 mot 0,35 procent för motsvarande globalfonder.

Räkna då på ett kapital som faktiskt liknar en Private Banking-kunds. Anta fem miljoner kronor och 8 procents årlig avkastning före avgifter, försiktigt räknat mot Stockholmsbörsens historiska snitt på omkring 9 procent inklusive utdelningar. Anta vidare att den samlade avgiften, alla lager inräknade, landar på 1,5 procent i det ena fallet och 0,4 procent i det andra.

Nivåerna är illustrativa, av det enkla skälet att ingen bank publicerar sina.

Efter fem år har den dyrare lösningen dragit 334 000 kronor mer i avgifter, och ytterligare 55 000 kronor i avkastning som de avgifterna aldrig hann generera. Efter tio år är motsvarande siffror 780 000 och 310 000 kronor. Sammanlagt 1,1 miljoner kronor – 22 procent av det ursprungliga kapitalet.

Där ligger poängen. En avgift kostar inte bara avgiften. Den kostar också allt det beloppet skulle ha vuxit till, och den delen syns aldrig på ett kontoutdrag. Den består av avkastning som aldrig uppstod.

Mest slående är vem som betalar. Sparare mellan 35 och 44 år betalar i genomsnitt 0,6 procent för sina aktiefonder. Sparare över 64 år betalar omkring 1,1 procent.

Det är i den senare gruppen Private Banking-kunderna finns, de med störst kapital, längst erfarenhet och mest att förlora på en avgift de inte överblickar.

Slutsatsen är inte att Private Banking alltid är för dyrt. För den som har fåmansbolag, generationsskifte eller en komplicerad ägarstruktur kan ett samordnat team vara värt varenda krona, och billigare än att köpa samma kompetens styckvis. Men det värdet ligger i juridik, skatt och struktur – inte i marknadskommentarer som aldrig förändrar en portfölj.

Två saker bör därför gälla

Regeringen bör gå vidare med Finansinspektionens förslag om en standardiserad kostnadsmall, där kostnaderna för både produkten och distributionen redovisas enhetligt och jämförbart. Utan den kan inte ens en påläst sparare jämföra två erbjudanden mot varandra.

Och till dess: be banken om ett totalt avgiftsunderlag i kronor, inte i procent, för samtliga lager tillsammans. Fråga vilka beslut banken fattar och vilka du fattar själv, hur ofta strategin följs upp och dokumenteras, och vad en flytt kostar. Den som inte kan svara tydligt på det säljer en känsla, inte en tjänst.

En avgift är inget problem i sig. En avgift du inte kan mäta mot vad den faktiskt förändrar i dina beslut är det.

/Jens Lennen

Jens Lennen är auktoriserad finansanalytiker, investerare, entreprenör och medgrundare av NeuroQuant. Han är även medförfattare till boken Hitta börsens vinnare och arbetar med att hjälpa investerare att bli mer systematiska, datadrivna och disciplinerade i sina investeringsbeslut.