Nya odlingsmetoder och klimatförändringar öppnar för vin i oväntade länder

De traditionella vinländerna pressas av hetta, torka och bränder. Samtidigt gör förbättrade odlingstekniker, hybriddruvor och ett varmare klimat att vin kan produceras på allt fler håll. Vi har kanske räddat vinet för mänskligheten, säger Mike Juergens, som börjat odla vin i Himalaya.

Länge var engelska viner något kännarna tittade snett på. Men i takt med att klimatet i de södra delarna av landet allt mer liknar det som rådde i Champagne på 1900-talet har produktionen mångdubblats.

– För tio år sedan fanns det intressanta mousserande viner i Sussexregionen. Nu finns det även väldigt spännande vita och röda också, säger Hervé Quénol, vid franska forskningsinstitutet CNRS laboratorium i Nya Zeeland.

Han forskar på hur klimatförändringar slår lokalt, och vinodlare är några som tydligt märker av dem.

– Generellt är påverkan negativ för de huvudsakliga vinodlingsregionerna med mer extremt klimat som värmeböljor, vilket leder till vin med överdrivet hög alkoholhalt, säger han.

Befintliga odlare i traditionella vinregioner har på sina håll tvingats att anpassa sig på olika sätt. Vinmästaren Ulf Sjödin är sortimentschef på Systembolaget.

– För 20 år sedan så klippte man vinrankor för att exponera druvklasarna för solen, för att de skulle få mer solljus och mogna. Nu gör man tvärtom, man täcker över dem, ser till att det alltid finns skugga, för annars blir de stekta i värmen.

Samtidigt blir platserna där det går att odla druvor fler. Det kritiska är att de ska kunna nå full mognad innan vintern kommer.

– Förlängningen av druvans tillväxtperiod, från mars till september för exempelvis New York, gör att den blir mogen för nog att kunna producera kvalitetsvin, säger Quénol och fortsätter:

– De senaste 20 åren har nya odlingsregioner uppstått i norra Europa, som i Belgien, Nederländerna och Sverige.

Tvingas anpassa sig

Polen, Thailand och Marocko är på frammarsch, och även i länder som Danmark och Norge finns kommersiell odling. I Argentina har gårdar börjat dyka upp i Patagonien i söder.

Ulf Sjödin vittnar om snabba förändringar sedan millennieskiftet.

– Det är inte bara nya länder, utan även nya områden i befintliga vinländer som blivit odlingsbara, säger han.

På flera håll är det inte främst ett förändrat klimat, utan snarare mer tåliga druvor, som möjliggjort utvecklingen. I Sverige är den gröna Solaris populär, som togs fram för att tåla sjukdomar och svampangrepp och trivs fint i norr.

– Även om det har blivit varmare i Sverige så finns det fortfarande risk för riktigt kalla vintrar. Så du måste fortfarande ha vinrankor som tål att det kommer en riktigt kall vinter också, säger Sjödin.

En tredje kategori nya vinländer är de som tidigare saknat resurserna.

– Det finns länder i det gamla östblocket som fortfarande har stor potential. Moldavien har väldigt bra förutsättningar, men har kanske inte haft pengarna att investera, säger Sjödin.

Såg ut som vinregion

Bhutan Wine Company hoppas att det lilla kungariket, som 2019 fick sin första vingård, ska ha en betydande produktion om några år. Amerikanerna Mike Juergens och Ann Cross åkte dit för att springa ett lopp och vinkonsulten Mike gillade vad han såg.

– Jag tittade mig omkring och tyckte att det såg ut som en vinregion. De sade: ”Vi har inget”.

Tigrar och getingar

Han knåpade ihop ett prospekt och affärsplaner och skickade in till landet, och fick motfrågan om han ville driva projektet.

– Jag svarade: ”Om jag vill leda – ja, för fan”. Om de vill låta en punkrockare från Kalifornien leda ett helt lands vinproduktion så svarar jag ja utan att blinka. Så det var så det startade.

Nu ståtar landet med tio vingårdar – men enkelt har det inte varit. Ett år tog monsunen 80 procent av skörden, en annan gång stack jättelika getingar hål på druvorna.

– Det är en tiger runt en av våra gårdar, vi hittar döda kor och hästar. De äter i och för sig inte vindruvor, men de kan äta vingårdsanställda. Så tigerproblemet blir något vi måste komma till rätta med framgent.

En annan utmaning är att få alla prylar till ett land mitt i bergen som saknar tidigare vinproduktion.

– Det har varit en mardröm. Tänk dig att transportera tankar i container från Frankrike till Calcutta (Kolkata), vilket bara det tar 50 dagar. Sedan ska du lasta dem på små lastbilar och transportera genom Himalaya. Väl framme behöver man fundera på hur du får trefas-el, vilket inte är en självklarhet här, säger Juergens.

Men potentialen är stor. Landets höjdskillnader och goda vattentillgång ger stora möjligheter att experimentera. Vinregleringar saknas och staten är positiv, menar grundarna.

– En del av det handlar om att sätta Bhutan på kartan. Att göra det via vin är ett sätt att visa hur speciellt landet är, säger Cross.

Som kanariefågel

Kimberly Nicholas, hållbarhetsprofessor vid Lunds universitet, beskriver vingårdar som en kanariefågel i en gruva – en tydlig varning för klimatförändringarna. Frost, skogsbränder och vattenbrist är några exempel.

– Det har blivit mer och mer tydligt. Om det exempelvis är för varmt de sista sex veckorna under mognadsperioden så tappar vi kvaliteten. Sockret stiger snabbt, men smaken hinner inte följa med, säger hon.

Hon säger att det generellt vore bättre om befintliga vinområden kunde ställa om i stället för att flytta jätteanläggningarna till nya platser.

– Det mest hållbara långsiktigt är att inte ta upp mer jordbruksmark, för vi behöver den till naturen och annat.

I stället vore det bättre om vinodlarna försöker att anpassa sig.

– Det här med att champagneodlarna har köpt mark i Kent. Egentligen borde de kanske byta druva i stället, säger hon.

De senaste åren har vinkonsumtionen dessutom gått ned. Frågan är om vi ens behöver nya vinländer. Mike Juergens argumenterar för att det finns något intressant med att fånga en del av Bhutans mystik i en flaska. Att efterfrågan på vin i världen är låg är främst något som slår mot jättetillverkarna, resonerar han.

– Bhutan är helt enkelt inte stort nog, det kommer aldrig att vara ett land som producerar miljontals flaskor vin, säger han.