Så fortsätter EU att göda den ryska krigskassan
EU står helhjärtat på Ukrainas sida – men samtidigt fortsätter medlemsländerna att köpa rysk gas och olja för stora belopp. Trots sjunkande importnivåer är beroendet av ryska fossila bränslen fortfarande betydande och planerna på total utfasning dröjer till år 2028.
- EU-länder har betalat över 2 300 miljarder kronor till Ryssland sedan 2022.
- Andelen rysk gas i EU har minskat från 45 till 12 procent på tre år.
- Planerad utfasning av rysk energi ska vara genomförd till 2028.
Enligt Expressen har EU-länderna sedan den ryska invasionen av Ukraina fortsatt att importera ryska fossila bränslen till stora värden. Trots stödinsatser till Ukraina överstiger utgifterna för rysk energi de ekonomiska bidragen till landet. Forskare vid Crea i Helsingfors uppskattar att Ryssland fortfarande tjänar över fem miljarder kronor om dagen på sin globala export av fossila bränslen.
Fossila bränslen fortsatt central inkomstkälla för Ryssland
Exporten av gas och olja utgör den största intäktskällan för den ryska ekonomin. Även om EU minskat sitt beroende av rysk gas till omkring 12 procent, är flera medlemsländer fortsatt stora kunder. Frankrike, Nederländerna och Belgien tillhör de länder som köper mest flytande fossilgas från Ryssland.
Enligt Expressen har vissa EU-länder, som Slovakien och Ungern, fortsatt importera rysk råolja och gas via ledningar, vilket har lett till kompromisser och undantag i EU:s sanktionspolitik.
De finansierar kriget mot sig själva. Vem fan har hört något liknande.
USA:s president Donald Trump, FN:s generalförsamling, via Expressen
Politiska åtgärder och framtida sanktioner
Vid ett toppmöte i Bryssel har EU-länderna beslutat att helt upphöra med import av rysk gas till 2028. Samtidigt kan amerikanska sanktioner, enligt rapporter från bland annat Politico, tvinga bort ryska oljebolag från den europeiska marknaden innan dess.
Turkiet har under kriget blivit en av Rysslands största oljekunder och vidareförädlar rysk råolja som delvis exporteras till EU.
Sammanfattningsvis kvarstår beroendet av rysk energi, även om det minskar, och både interna och externa politiska faktorer påverkar takten i utfasningen.