Bagge: Guldets tid är nu!
USA:s finansdepartement fortsätter att pumpa in pengar i det finansiella systemet inför mellansårsvalet den 3e november och annonserade den 19 aug att man dubblerar nuvarande takt av återköpen i de längre löptiderna på 10-20 år och 20-30 år. Långräntorna har fortsatt stiga under sommaren och genom stödköpen hoppas USA kunna trycka ner räntorna och därmed mildra räntebetalningarna på statsskulden en aning.
Nedan graf från Bank of America visar att USAS:s räntebetalningar på statsskulden har fortsatt att skena sedan Covid 2020 och nådde i juli 1,4 trn USD per år i räntekostnader för staten. Nuvarande nivå på den amerikanska 5-årsräntan är 4,33% och denna måste ner till 3,25 % och ligga still där för att den årliga räntekostnaden ska förbli den samma som idag i november 2028 då det amerikanska presidentvalet avgörs.
Skulle 5-årsräntan vara stabil kring 4,3% fram till samma datum innebär det 1,7 trn USD i årliga räntebetalningar. Om marknadsräntorna fortsätter att stig växer såklart problemet än mer än nedan prognos.
Så länge som statsskulden fortsätter att öka och därmed räntebetalningarna bör ”debasement traden” fortsätta att ha vind i ryggen på lång sikt. Det vill säga flöden från ”fiat-valutor” med dollarn i täten till Guld, Silver, fastigheter och Bitcoin.
Målet är att säkra sig mot urholkningen av fiatvalutors köpkraft orsakad av ohållbar finans- och penningpolitik.
Nedan bild från Elements by Visual Capitalist publicerades 2023 och visar amerikansk skuldsättning jämfört med prisutvecklingen för guld där vi sedan 2000 ser en tydlig korrelation. Notera dock att de båda stigit kraftigt sedan dess.
I veckan passerade den amerikanska stadssulden 40 trn USD och prognoser från Bank of America visar på siffror om 50 trn år 2029. Således kan den fortsatt ökade skuldsättningen ge medvind för guldet även kommande år.
Guld eller aktier?
Historiskt har både guld och aktier fungerat som en bra hedge mot inflationen och i tider av låga räntor, starka företagsvinster och högt risktagande tenderar aktier att gå starkare än guld, medan flödena i tider av oro vanligtvis svänger till guldets fördel.
Nedan graf visar på S&P 500 dividerat med priset på guld (dollar per ounce). Här ser vi tydligt att aktier outperformade guldet enorm under efterkrigstiden fram till 1970. När sedan ett decennium med stagflation följde med svag tillväxt och förhöjd inflation gick guldet urstarkt i relation till breda amerikanska börsen.
Det glada 80-talet bjöd såklart på en hejdundrande börsfest och efter det följde IT-yran, lämnade guldet i kölvattnet fram till dess att bubblan sprack kring millennieskiftet. Guldet gick sedan betydligt starkare än börsen ända fram till 2011.
Alla skriker om nya rekordnivåer på de amerikanska börserna, men sedan sommaren 1999 har guld outperformat S&P 500 med +70 % fram till idag och ingen pratar om det!
Läsare som gillar grafer ser att relationen drar ihop sig med lägre toppar och högre bottnar. Rörelser som dessa tenderar att ”bryta ut” kraftigt i någon riktning och det är långt ifrån otänkbart att det sker till fördel för guldet kommande åren!
Det intressanta är att man kan tro att amerikanska aktier som helhet utvecklats bättre än guld sedan covid-pandemin då vi ändå de senaste åren haft perioder med nollräntor och för att inte tala om det senaste årets AI-hausse. Men faktum är att guld och S&P 500 gått exakt lika starkt sedan april 2020. Hur kan det komma sig?
Guld och ädelmetaller har som bekant inget kassaflöde, inga utdelningar och inga framtida vinster som kan diskonteras i dagens kurs.
Min egen tro är att det helt enkelt har att göra med den amerikanska finanspolitik som vi diskuterade ovan. Marknaden snappade upp detta tidigt när stödköpen accelererade 2020, budgetunderskottet sköt i höjden och långräntorna började stiga.
Guld som en del i 60/40-portföljer?
De senaste årens ansvarslösa budgetpolitik har fått stora implikationer på investerarkollektivet med alla de biljoner USD som förvaltas i traditionella ”60/40-portföljer”. Tanken här är att 60 % av portföljen utgörs av aktier och 40 % av amerikanska obligationer. Aktierna är grundstenen, medan obligationerna ska fungera som ”krockkudde” i perioder av sämre börs. Det låter fint det.
Problemet är att vi levt i en miljö av stigande marknadsräntor sedan 2022 som ett resultat av den globalt galna penningpolitik som fördes 2020-2021 med ultralåga räntor och fiskala stimulanser. Högre räntor innebär som bekant lägre pris på obligationer, allt annat lika.
Nedan graf från Longtermtrends.com visar på utvecklingen för S&P 500 och Bond Index (total return), som består av amerikanska investment grade-obligationer. Sedan maj 2020 har dessa obligationer inklusive kuponger endast gett en total avkastning på +9%. Det täcker inte ens inflationen på de snart 6,5 åren som gått under denna tid. S&P 500 har rusat +171% under samma tid, vilket lämnar 60/40-portföljen med ett facit om +90%.
Det är ingen dålig utveckling, men hela avkastningen kommer från aktier och de första 10 månaderna under 2022 föll aktier OCH obligationer samtidigt och således fungerade inte den tilltänkta krockkudden. Därav är det många som säger att ”60/40 is dead”.
Givet alla budgetunderskott och ökade statsskulder, vad skulle hända om guldet fick en vikt på 20% i dessa portföljer på bekostnad av obligationer? Så att det nya blir 60/20/20? Vilka effekter skulle det få på guldpriset?
Vad blir effekten på guldpriset med 60/20/20?
För att kunna göra någon typ av estimat över detta krävs en aktuell bild över hur mycket som förvaltas globalt i traditionella 60/40-portföljer. Det är dock inte enkelt då merparten ligger i pensionsförvaltningar, diskretionär förvaltning och institutionella mandat.
Data från utgången av Q1 från ICI visade på att ”balanced/mixed funds” hade 8,42 trn USD i förvaltat kapital globalt. Dessa måste inte vara just 60/40, utan kan vara 50/50, 70730 osv, men ger oss ändå en fingervisning om mängden kapital. Detta är dock endast reglerade och öppna fonder och till detta kommer enorma mängder kapital i pensionsförvaltningar, förmögenhetsförvaltning och försäkringsportföljer.
Det gör att siffran ska justeras kraftigt uppåt och den något mer korrekta siffran är snarare är 10-15 trn USD som följer ett 60/40-mandat och även det är troligtvis lågt räknat.
Med för att göra räkneexemplet enkelt antar vi att det är 12 trn USD som förvaltas i 60/40-portfäljer globalt, med vetskap att den korrekta siffran kanske snarare är 15-20 trn USD.
Av 12 trn USD utgör aktier 7,2 trn USD och 4,8 trn förvaltas i obligationer. Obligationerna halveras till fördel för guld. Det vill säga ett värde av 2,4 trn USD som förflyttas från obligationer till guld.
Om vi sätter 2,4 trn USD i relation till den globala guldmarknaden kan sägas att World Gold Council uppskattade den totala marknaden av fysiskt guld som ägs av investerare och centralbanker till 12,6 trn USD vid utgången av 2025. Det ger att vår hypotetiska förflyttning från obligationer till guld är nästan 20% av det befintliga värdet.
Vilka flöden skulle det bli?
Det mer intressanta är förstås att detta potentiella nya flöde redan konkurrerar med den befintliga efterfrågan som under rekordåret 2025 var 555 mdr USD. Ett ”nytt” flöde av 2,4 trn USD skulle således vara 4,3x större än rekordflödena från 2025 och det året steg guldet med +64% på årsbasis. Även en mindre vikt mot guldet på säg 10 % av obligationerna skulle ge 480 mdr USD som förflyttas mot guld, vilket nästan motsvarar efterfrågan i marknaden från 2025.
Ett skifte mot guld som vi diskuterat i denna krönika är förstås inget som sker över en natt eller över 1 år, men säg på 10 år. En halvering av obligationsvikten till fördel för guld skulle i så fall ge 240 mdr USD i inflöden per år till guldet. Ett stabilt och långsiktigt köpflöde så att säga. Och det endast av en potentiell förändring av 60/40-portföljer.
Jag personligen blir inte förvånad om priset på guld noteras över 8 000 USD inom 2-3 år och på längre sikt upp mot 20 000 USD. Såklart med tydligt svaga perioder där emellan. Buy the dip!
Visste ni förresten att det allt det guld som finns ovan mark summeras till 219 900 ton och ryms i 18,2 stycken 25-metersbassänger? Av dessa är 98 000 ton smycken, 39 000 ton ägs av centralbanker och resterande 51 000 ton ägs av Guld-ETFer (de som är fysiska backade), tackor och mynt.
Sedan finns ytterligare 54 700 ton (4,5 simbassänger) i marken som ekonomiskt brytbara resurser (motsvarar cirka 15 års global produktion) samt 132 000 ton i kända resurser, men som nödvändigtvis är ekonomiskt eller tekniskt rimligt att bryta idag.
Att äga exponering mot guld bör vara fortsatt gynnsamt över tid!
På återseende!
/David Bagge
David Bagge är investerare och VD Marketmate.se
David Bagge