Bankernas räntehöjningar får kritik – men statliga bankens chefsekonom slår tillbaka
Banker beskylls för girighet när bolåneräntorna höjs trots oförändrad styrränta. Men drivkraften bakom höjningarna är inte Riksbankens beslut, utan ett mått de flesta bolånetagare aldrig hört talas om: Stibor 3 månader.
Reaktionerna lät inte vänta på sig när storbankerna nyligen höjde sina rörliga bolåneräntor. Formuleringar som "girig höjning" och "tondövt och stötande" ekade från brett politiskt håll, och medierna förstärkte budskapet.
Vi som kunder ska ställa högre krav, men man ska också vara medveten om att det här inte är en vanlig marknad, det är en koncentrerad marknad med några få stora aktörer med stor marknadsandel.
Elisabeth Svantesson, Sveriges finansminister i september 2025.
Svantessons iakttagelse om marknadens koncentration är träffsäker. Men när hon i september 2025 uppmanade kunder att "rösta med fötterna" och kritiserade bankerna för uteblivna räntesänkningar, vilket vi rapporterat om, riktades kritiken möjligtvis mot fel sida av bankernas balansräkning.
Fel referenspunkt ger fel slutsats
Problemet med kritiken är att den utgår från fel mått, menar Robert Boije, chefsekonom på SBAB Bank och doktor i nationalekonomi, i en debattartikel hos Dagens industri.
Bankerna finansierar inte sin korta utlåning genom att låna av Riksbanken, utan via interbankmarknaden, där Stibor 3 månader är det relevanta priset.
Stibor 3 månader har stigit trots att styrräntan stått still. Förklaringen är att marknadsaktörer bedömt att inflationen kan accelerera till följd av krisen i Mellanöstern, och att en räntehöjning från Riksbanken kan komma i närtid.
Stigande riskpremier har bidragit ytterligare.
Den legitima kritiken handlar om spararna
Enligt Robert Boije är bolåneräntehöjningen "fullt naturlig" givet de stigande upplåningskostnaderna. Den skarpare kritiken bör i stället riktas mot sparräntorna, som länge hållits påfallande låga.
Historiska data sedan 2004 visar att räntan på löne- och transaktionskonton i genomsnitt legat 0,9 procentenheter under styrräntan. Det drabbar i synnerhet sparare med lite eller inga bolån.
Daniel Åstrand
Boije är inte opartisk: han representerar det statligt ägda SBAB, vars sparkonton under lång tid erbjudit högre ränta än storbankernas genomsnitt. Det är värt att hålla i minnet, även om analysen är sakligt välgrundad.
En strukturell faktor förtjänar också att lyftas fram: bankskatten slår oproportionerligt hårt mot kreditinstitut vars huvudsakliga verksamhet är bostadsfinansiering med låga risker i utlåningen.
Vill politiken att SBAB ska kunna utmana storbankerna på allvar behöver den frågan adresseras, och nästa budgetprocess är ett naturligt tillfälle för det, enligt Boije.
Mattias Malmqvist