De 13 värsta chefstyperna – och hur du inte blir en av dem

Vad kännetecknar egentligen en destruktiv chef? En ny bok listar 13 vanliga chefstyper som riskerar att skapa dålig arbetsmiljö – och visar samtidigt hur man undviker att hamna i samma fälla. Den ger också konkreta råd om bättre ledarskap.
- 13 olika chefstyper riskerar att påverka arbetsmiljön negativt.
- Reflektion och självinsikt är avgörande för att bryta destruktiva mönster.
- Alla kan utvecklas till bättre ledare genom konkreta förändringar.
I sin bok ”The Devil Emails at Midnight: What Good Leaders Can Learn from Bad Bosses” beskriver Mita Mallick, tidigare marknadschef på Unilever och Johnson & Johnson, 13 olika typer av chefer som kan ha en negativ inverkan på en arbetsplats. Genom att analysera verkliga erfarenheter, både sina egna och andras, ger hon också förslag på hur dessa beteenden kan förändras. Det rapporterar Business Insider.
Vanliga mönster bland dåliga chefer
Bland de chefstyper som identifieras finns bland annat "djävulen som mejlar vid midnatt", en chef som skickar akuta meddelanden på obekväma tider i stället för att kommunicera direkt.
Andra exempel är "smeknamnschefen" som undviker att lära sig medarbetares riktiga namn, samt "sovaren" som visar brist på engagemang och till och med kan somna under möten.
”Den detaljfixerade chefen” är en annan, som kräver insyn i varje detalj och ofta ändrar i medarbetares arbete. Även den aggressiva "Medusa", som använder hotfulla metoder, och "skvallerchefen", som sprider rykten och styr genom informella kanaler, förekommer.
Hur kan ledare utvecklas?
För att undvika att fastna i dessa negativa mönster lyfter Mallick vikten av självreflektion och öppenhet för förändring.
Dåliga chefer föds inte – de formas. Men med självinsikt kan man sluta vara en
Mita Mallick, enligt Business Insider.
Praktiska råd är att boka in möten på dagtid, använda tydlig kommunikation och vara noga med att visa respekt för varje medarbetares identitet. Det är också viktigt att skilja på vänlighet och kompetens, att hantera problem realistiskt och att stötta teamets utveckling, snarare än att motverka den.
Bland de 13 chefstyperna finns även "den falska allierade", som säger sig vara stödjande men i praktiken motarbetar medarbetare, samt "ärasnyltaren" som tar åt sig äran för andras arbete. Ytterligare exempel är "Tony Soprano", som hindrar kollegors utveckling, och "den sörjande chefen", där personliga svårigheter påverkar ledarskapet negativt.
Utöver de redan nämnda finns också tre typer som kan vara svåra att upptäcka men som påverkar arbetsmiljön negativt. “Den stora pretendenten” tar åt sig äran för andras arbete samtidigt som hen framställer sig själv som hjälpsam. “Den leende inkompetenta” verkar trevlig och sympatisk, men saknar nödvändig kompetens och lägger allt ansvar på teamet. Slutligen finns “överpositiva coachen”, som genom ständig optimism förnekar problem och sätter orealistiska mål, vilket kan skapa stress och frustration hos medarbetarna.
Mallick menar att alla har möjlighet att förändra sitt ledarskap genom att identifiera sina svagheter och aktivt arbeta med dem. Genom ökad självinsikt och konkreta åtgärder kan chefer bidra till en mer hållbar och positiv arbetsmiljö.