Frankrike brinner – eurokris dröjer, men klockan tickar

Nästan tusen poliser skadades och tre tusen företag plundrades under helgens upplopp i Frankrike. Räntemarknaden reagerade omedelbart på måndagen. Någon stor eurokris väntas inte de närmaste sex till nio månaderna, men lugnet kan vara bedrägligt.

Räntan på franska tioåriga statsobligationer klättrade med nästan 14 baspunkter till 4,93 procent under måndagseftermiddagen. Ränteskillnaden mot tyska statsobligationer vidgades till 147 baspunkter.

Spreaden kan stiga — men är ändå historiskt låg

Cedric Gemehl, Europaekonom på analyshusets Gavekal, ser inga tecken på att protesterna klingar av i närtid. En gradvis prisökning på franska statspapper fram till presidentvalet nästa år är trolig.

Spreaden mot Tyskland kan "lätt stiga till 200–250 baspunkter", enligt Dagens Industri. Gemehl konstaterar att även en sådan nivå historiskt sett är relativt låg inom euroområdet.

"Det visar att investerarnas förtroende för eurozonens nuvarande institutionella struktur faktiskt är väldigt högt", säger han.

Om Frankrike fortsätter att ha ett underskott på 5–6 procent under de närmaste åren kommer det verkligen öka risken för en eurokris inom den här tidshorisonten. För euroområdet kan inte fungera med ett franskt offentligt underskott på den här nivån i all evighet.

Cedric Gemehl, Europaekonom, Gavekal

De franska statsobligationsräntorna hade stigit redan innan upploppen. Helgens kaos accelererade en rörelse som drivits av ökad politisk oro och en global utförsäljning av statspapper.

Mitterrands arvssynd sitter kvar

Roten till problemet stavas pensioner. Det franska pensionssystemet slukar 25 procent av de offentliga utgifterna och är landets enskilt tyngsta utgiftspost.

Frankrikes totala offentliga utgifter ligger på 57,2 procent av BNP, näst högst i Europa efter Finland.

Gemehl pekar direkt på François Mitterrands beslut 1981 då pensionsåldern sänktes från 65 till 62 år trots en försämrad demografisk bild. Beslutet lade grunden till en syn på de offentliga finanserna som sedan dess visat sig svår att förändra.

Problemet förstärks av att den franska allmänheten saknar medvetenhet om hur ett lands statsfinanser fungerar. Till skillnad från Spanien, Italien och Portugal har kriserfarenheterna där aldrig tvingat fram samma folkliga förståelse för vad ränteskillnader mellan länder faktiskt innebär.

Det skapar ett politiskt hinder för varje regering som vill minska budgetunderskottet. Proteströrelsen Gula västarna har kallat till nya demonstrationer på lördag och premiärminister Sébastien Lecornu har bett lokala myndigheter om begränsade utegångsförbud.

Om underskottet inte börjar röra sig nedåt från nuvarande 5–6 procent av BNP riskerar de närmaste nio månadernas relativa stabilitet att bli en paus snarare än ett slut.