Laninge: Din försiktiga vän har räknat fel, inte fegat ur
Du som läser Börskollen har sannolikt redan hittat till marknaden. Du har en portfölj och vet ungefär hur en bred portfölj med exponering mot världens aktiemarknad fungerar. Kanske har du, precis som jag, ett par vänner eller familjemedlemmar som inte delar denna insikt.
Jag pratar om personer i vår närhet som har hela sitt sparande på ett sparkonto, eller låtit storbanken placera pengarna i en dyr aktivt förvaltad fond som mest tickar på. Kanske har du också fått impulsen att ruska om dem och skrika "Förstår du inte vad du går miste om?".
Dessa nära och kära tar alldeles för låg risk med sitt långsiktiga sparande, frustrerande men lyckligtvis finns det psykologisk forskning som kan hjälpa oss att hjälpa dem agera bättre.
Det märkliga är nämligen att samma vän som tycker att aktiefonder är skrämmande ofta tar stora risker på andra håll i livet. Hen skaffar barn, flyttar utomlands, startar bolag, hoppar fallskärm eller bestiger berg. Hur kan en och samma person vara så riskovillig inom ett område och så våghalsig inom ett annat?
Psykologen Elke Webers forskning ger två svar vi (och branschen) måste ta till oss av. För det första är risktagande domänspecifikt. Den som vågar klättra på en bergvägg är inte per automatik en risktagare med sitt sparkapital, och tvärtom. Det finns ingen enhetlig risktolerans som vi bär med oss överallt.
För det andra består risktolerans av två helt olika delar: hur farligt något uppfattas vara, och hur mycket man tål den upplevda risken. Det första kallar Weber perception, det andra attityd.
Skillnaden låter akademisk, men den får högst praktiska konsekvenser. När din vän säger att börsen är för riskabel handlar det sällan om att hen tål mindre svängningar än du. Oftast handlar det om perception: hen upplever en global indexfond som långt farligare än den faktiskt är på tjugo års sikt, och sparkontot som tryggare än det är när man räknar in inflationen.
Det fina med perception är att den går att korrigera. Det är ofta en fråga om felräkning snarare än ett permanent mindset. Visar man hur sällan en bred portfölj gått back över långa perioder, och hur mycket köpkraft ett sparkonto tappat under samma tid, ändras ofta bilden.
Attityden sitter dock djupare, men den behöver man sällan ens komma åt. De flesta försiktiga sparare har inget problem med att stå ut med risk. De har en skev bild av var risken egentligen finns.
Så nästa gång du retar dig på en vän som inte hittat till marknaden, prova att byta ut irritationen mot nyfikenhet. Fråga vad hen är rädd ska hända, och om bilden stämmer med verkligheten. Ofta gör den inte det, och då har du gett en betydligt större gåva än ett enskilt aktietips, för i ärlighetens namn vet vi ju att vi sällan har rätt kring sådana.
Ser jag till mitt jobb som Optis sparpsykolog blir det tydligt att vi i branschen ett ansvar vi länge skött dåligt. Vi har varit duktiga på att mäta och respektera människors attityd till risk, men usla på att hjälpa dem korrigera sin perception.
Lyckligtvis visar Webers forskning att om vi börjar se risktolerans som två delar i stället för en, kan fler landa i en mer korrekt bild av vad de faktiskt riskerar. Inte genom att tvinga någon till mer risk, utan genom att ge dem en sannare karta att fatta beslut utifrån.
/Niklas
Niklas Laninge är sparpsykolog hos den oberoende fondroboten Opti.
Niklas Laninge