Är 500 kronor för lite i barnsparande? Det här säger experten

Ett barns uppväxt kostar i genomsnitt 1,9 miljoner kronor. Samtidigt känner många föräldrar att de sparar för lite till barnens framtid. Juristen och ekonomiprofilen Annifrid Lilja ger ett lugnande besked.

I Aftonbladets frågespalt om privatekonomi svarar Annifrid Lilja på en fråga från en läsare som lever med sin sambo och ett barn. Familjen har ett stort bolån, en tunn buffert och sparar 500 kronor i månaden till barnet.

Läsaren har hört både att summan är alldeles för låg och att det är privilegierat att över huvud taget kunna spara till sina barn. Frågan är enkel men laddad: Är 500 kronor i månaden för lite?

Annifrids svar är tydligt: nej.

Enligt uppgifter från flera svenska banker ligger ett vanligt barnsparande mellan 500 och 800 kronor i månaden. Läsarens insättning är alltså inte anmärkningsvärt låg. Men att jämföra sig med andra föräldrar leder samtidigt bort från kärnan i Annifrids resonemang.

Bufferten går före barnsparandet

För en familj med stort bolån och små marginaler är den egna ekonomiska tryggheten viktigare än att maximera summan på barnets konto. En buffert minskar risken för att familjen måste ta dyra lån om bilen går sönder, vitvarorna behöver bytas eller inkomsten plötsligt sjunker.

Även rätt försäkringsskydd och ett långsiktigt sparande för föräldrarna väger tungt. Ett barn som växer upp i ett hem där ekonomin klarar oväntade utgifter får redan en viktig form av trygghet, även om sparkapitalet är mindre än andra barns, menar Annifrid.

Annifrids prioriteringsordning är därför tydlig: bygg först en rimlig buffert och se över familjens försäkringar. Därefter kommer föräldrarnas långsiktiga sparande. Barnsparandet kan fortsätta på en nivå som ekonomin klarar och höjas när marginalerna blir större.

Det innebär inte att 500 kronor i månaden saknar betydelse. Tvärtom kan ett mindre men regelbundet sparande växa till ett betydande kapital när tiden och ränta-på-ränta-effekten får arbeta tillsammans.

Börja med målet – inte med beloppet

Annifrid vill samtidigt vända på frågan. I stället för att undra hur mycket andra sparar bör föräldrar fundera på vad pengarna ska användas till.

Är målet att betala ett körkort, bidra till studier eller hjälpa till med en framtida kontantinsats? När målet är konkret går det att uppskatta hur stort kapital som behövs och räkna baklänges till en rimlig månadsinsättning.

Ett sparande på 500 kronor i månaden kan på 18 år växa till drygt 210 000 kronor vid en genomsnittlig årlig avkastning på 7 procent. Av summan är 108 000 kronor egna insättningar och drygt 102 000 kronor avkastning, enligt ett räkneexempel som vi på Börskollen tidigare har gjort.

Så mycket kan ditt barnsparande vara värt vid barnets 18-årsfödelsedag:

Utgår från en genomsnittlig årsavkastning på 7 procent.

Avkastningen är förstås inte garanterad. Exemplet visar ändå att regelbundenheten och spartiden kan vara minst lika viktiga som storleken på den första insättningen. Ett uthålligt sparande som familjen har råd med är bättre än ett högt belopp som lämnar den egna bufferten tom.

Ett separat perspektiv: sparform och ägande påverkar resultatet

Annifrids råd handlar framför allt om hur familjen bör prioritera mellan buffert, eget sparande och barnsparande. Som en separat fördjupning visar Börskollens tidigare genomgångar att även placeringen och ägandeformen kan få stor betydelse för slutresultatet.

På 10–20 års sikt kan sparformen väga tyngre än några hundralappar mer eller mindre varje månad. Pengar som ligger på ett vanligt konto riskerar att växa långsamt och tappa köpkraft när inflationen räknas in.

I ett räkneexempel som vi tidigare har publicerat växer 1 000 kronor i månaden till omkring 380 000 kronor på 18 år vid 6 procents årlig avkastning. Vid 3 procents avkastning stannar slutbeloppet kring 285 000 kronor – en skillnad på 95 000 kronor.

För långsiktigt barnsparande lyfts ofta en bred global indexfond med låg avgift fram som ett enkelt grundalternativ. Ett automatiskt månadssparande kan dessutom göra det lättare att fortsätta när börsen svänger och minska risken att insättningarna glöms bort.

Ett enkelt upplägg är att bestämma mål och spartid, välja en lämplig risknivå och aktivera en automatisk överföring. Sparandet kan därefter ses över någon gång per år, med gradvis lägre risk när uttaget närmar sig.

Även ägandeformen spelar roll. Sparande i barnets namn är juridiskt barnets och blir fritt att använda på 18-årsdagen. Föräldrarna kan då inte styra om pengarna går till körkort, bostad eller något annat.

Den som sparar i eget namn behåller kontrollen över när kapitalet lämnas över. En kapitalförsäkring med barnet som förmånstagare kan vara ett alternativ för den som vill öronmärka pengarna men själv avgöra när barnet är redo. Valet handlar därför inte bara om skatt och avkastning, utan även om ansvar och flexibilitet.

Annifrids sista råd kostar ingenting: prata öppet om ekonomi hemma. Låt barnet delta i vardagliga beslut, förstå skillnaden mellan behov och önskemål och lära sig varför vissa inköp måste vänta.

Ekonomisk kunskap ger barnet verktyg att hantera både det sparade kapitalet och sin framtida ekonomi. För läsaren med 500 kronor i månaden blir slutsatsen därför lugnande: sparandet är inte för litet.