Den här ”tråkiga” portföljen slog klassiska 60/40 under fjolåret – och fortsätter övertyga
Efter två decennier som marknadsstandard fick 60/40-portföljen se sig slagen under 2025. En bredare diversifierad modell levererade sin starkaste relativa prestation sedan 2009 – driven av en svagare dollar, stigande guldpris och ökad geopolitisk osäkerhet.
Traditionellt har en 60/40-portfölj rekommenderats, med 60 procent aktier och 40 procent räntefonder. Men i en amerikansk analys fick denna portfölj stryk av en mer diversifierad modell under fjolåret.
Morningstars portfölj med 11 tillgångsklasser slog den klassiska 60/40-fördelningen med hela fem procentenheter under 2025, och övertaget höll i sig in i det nya året. Det uppmärksammas av CNBC. Per den 13 april 2026 var försprånget fortsatt cirka tre procentenheter.
Så är portföljen som slog 60/40 uppbyggd:
- 20 % stora amerikanska bolag
- 10 % utvecklade marknader (exkl. USA)
- 10 % tillväxtmarknader
- 10 % amerikanska statsobligationer
- 10 % amerikanska kärnobligationer
- 10 % globala obligationer
- 10 % high yield-obligationer
- 5 % amerikanska småbolag
- 5 % råvaror
- 5 % guld
- 5 % fastighetsbolag (REITs)
Dollarns försvagning en förklaring
En central förklaring är dollarns försvagning, som gav internationella aktier ett kraftigt lyft och bidrog till guldprisets rekorduppgång. Korrelationerna mellan flera stora tillgångsklasser föll samtidigt, vilket stärkte riskspridningens effekt ytterligare.
Vi börjar se sprickor i berättelsen om amerikansk exceptionalism, och förtroendet för dollarn har börjat vittra.
Amy Arnott, portföljstrateg, Morningstar
Internationella marknader lossnade från USA:s dragkraft till följd av tullar och geopolitisk oro, konstaterar Arnott. Obligationerna återvände till sin traditionella funktion som portföljstabilisatorer under 2025, efter att ha ifrågasatts kraftigt till följd av de stora förlusterna 2022.
För svenska sparare blir bilden dock mer komplex, eftersom valutaeffekten slår åt olika håll beroende på kronans utveckling mot dollarn.
Bred exponering lönar sig, men disciplin krävs
Sett över 20 år är bilden en annan: 60/40-portföljen har genererat bättre riskjusterad avkastning än en ren aktieportfölj i ungefär 80 procent av alla rullande perioder sedan 1976, och har historiskt slagit den breda diversifierade modellen på lång sikt.
Arnott betonar att en kombination av globala aktier, inklusive exponering utanför USA, och investment grade-obligationer räcker långt för en privatinvesterare. En mer komplex portfölj med många tillgångsslag är sällan nödvändig.
Sjunkande korrelationer för internationella marknader stärker faktiskt argumenten för att investera utanför USA. Trots den starka uppgången 2025 ser värderingarna i många icke-amerikanska marknader fortfarande mer attraktiva ut.
Amy Arnott, portföljstrateg, Morningstar
Volatila tillgångar som guld och krypto bör begränsas till en mycket liten andel av portföljen, framhåller Arnott i den rapport som CNBC refererar till.
Det verkliga misstaget är att hoppa mellan strategier beroende på vad som gick bra föregående år. Arnott råder investerare att välja en tillgångsallokering utifrån risktolerans och tidshorisont, snarare än att försöka förutspå vilket tillgångsslag som kommer att prestera bäst ett givet år.
Mattias Malmqvist
För svenska sparare innebär det i praktiken ofta en bas i globala indexfonder kompletterad med räntefonder – snarare än att försöka efterlikna avancerade modellportföljer.
En liten råvaruexponering kan vara motiverad om inflationen fortsätter ligga över 2-procentsmålet, noterar Arnott. Det avgör om inslaget blir en stabiliserande faktor eller en volatil belastning framöver.