Färsk kartläggning: Bostadsbristen mer än halverad – men inte där du bor
Åtta av tio kommuner hade bostadsbrist för ett decennium sedan. Nu är siffran tre av tio. Men för den som bor i Stockholm, Göteborg eller Malmö ser verkligheten helt annorlunda ut – och mer än hälften av Sveriges befolkning gör det.
Det är ett historiskt trendbrott. För första gången på 25 år uppger fler kommuner balans än underskott på bostadsmarknaden. Antalet kommuner med brist har mer än halverats: från 240 till 102, enligt Boverkets statistik som analyserats av LF Fastighetsförmedling.
Glädjen stannar utanför storstaden
Förbättringen är verklig – men geografiskt snävt fördelad. I Storstockholm har 22 av 26 kommuner fortfarande bostadsunderskott. Storgöteborg är ännu mer koncentrerat: 12 av 13 kommuner. I Stormalmö gäller bristen 8 av 12.
Boverket uppskattar att det nationella underskottet uppgår till cirka 150 000 bostäder. Det underskottet är i praktiken storstadsregionernas problem.
Bilden av ett förbättrat Sverige stämmer bäst utanför de stora städerna. I de 175 kommuner med färre än 25 000 invånare och utan högskola har andelen med bostadsbrist rasat från 74 procent till 24 procent.
I hela fyra län – Gävleborg, Kronoberg, Västernorrland och Västmanland – finns inte en enda kommun med underskott.
För tio år sedan hade åtta av tio kommuner bostadsbrist. Nu är det tre av tio. Det är en av de mest positiva nyheterna om svensk bostadsmarknad på länge, men glädjen är ojämnt fördelad. I storstadsregionerna lever bostadsbristen kvar, och med återflyttningen mot städerna riskerar vi att problemen förvärras just där det är svårast att bygga.
Marcus Svanberg, VD på LF Fastighetsförmedling
Hyresrätten krymper medan staden växer
Bakom storstadsproblematiken döljer sig en djupare strukturell rörelse, som DN belyser i en omfattande strukturanalys av Sveriges bostadsmarknad. I Stockholm minskade antalet hyresrätter med 2 procent mellan 1990 och 2024, trots att befolkningen under samma period ökade med 51 procent.
Förklaringen är ombildningsvågen. För varje hyresrätt som byggdes i Stockholm mellan 1991 och 2010 försvann tre genom ombildningar till bostadsrätt.
Resultatet är att den traditionella ingången till bostadsmarknaden har krympt just när efterfrågan var som störst. Till detta läggs ett hyressättningssystem som håller hyrorna nere för dem som redan har kontrakt, men som skapar låg omsättning och långa köer.
Priset fungerar inte som signal om var bostäder verkligen behövs. Det syns tydligt i att tomma nybyggda hyresrätter finns i Barkarbystaden, medan hyresvärdar vanligen kräver två till tre gånger månadshyran i bruttoinkomst – vilket stänger ute stora grupper.
Fördelningseffekterna är påtagliga. Den som redan äger sin bostad drar nytta av värdestegringar och ränteavdrag. Den som saknar kapital, kötid eller föräldrar med sparpengar hänvisas till en osäker andrahandsmarknad med svagt konsumentskydd och korta kontrakt.
Bostadsbrist handlar i praktiken sällan om ett rent underskott på bostäder, utan om geografisk och funktionell obalans: det saknas bostäder där människor vill – eller behöver – bo.
Daniel Åstrand
Reformerna finns – men kräver politisk vilja
Marcus Svanberg, hos LF Fastighetsförmedling, efterlyser ett helhetsgrepp som saknas i dagens politik. Lättade bolåneregler är ett steg framåt, men räcker inte för att lösa de strukturella hindren.
För att öka rörligheten på riktigt krävs långsiktiga reformer, som att trappa ner både flyttskatten och ränteavdraget.
Marcus Svanberg, VD på LF Fastighetsförmedling
Även DN:s analys pekar på behovet av reformer. Svag konkurrens i byggsektorn, höga markpriser och komplexa planprocesser bromsar nyproduktionen.
Konkret pekar skribenterna bland annat på följande initiativ:
- Sänkt eller avvecklad reavinstskatt för att minska inlåsningseffekten och öka rörligheten bland dem som äger sin bostad.
- Reformerat hyressättningssystem så att hyrorna i högre grad speglar läge och efterfrågan, och därmed signalerar var bostäder faktiskt behövs.
- Sänkta eller avskaffade ränteavdrag, för att minska de skattemässiga fördelar som gynnar dem som redan äger och missgynnar dem som står utanför.
- Enklare planprocesser och ökad konkurrens i byggsektorn för att pressa ned byggkostnader och korta ledtiderna från idé till färdig bostad.
Nu återstår att se hur höstens svenska val faller ut och i vilken grad och riktning som politikernas kommer att prioritera den svenska bostadsfrågan.
Daniel Åstrand