Laninge: Moneymaxxing är bra på precis en sak – och det är inte avkastningen

Moneymaxxing är den senaste av TikTok-trender med samma suffix. Looksmaxxing, sleepmaxxing och gymmaxxing. Allt ska maxas. Få saker får mig att känna mig gammal som när jag märker hur irriterad jag blir över dessa moderna fenomen.

Sen läste jag på lite mer om moneymaxxing, vilket fick mig att backa något.

För vad moneymaxxing i praktiken handlar om är fullkomligt rimliga saker: säga upp abonnemang du inte använder, växla in bonuspoäng, flytta bufferten till ett konto med ränta, automatisera överföringar, amortera lite extra.

En amerikansk rådgivare som intervjuas av CNBC menar att det inte är en trend utan en kulturell förskjutning – att snålhet blivit coolt.

Som sparpsykolog är det så klart glädjande att höra att min livsstil skulle vara en del av en kulturell förskjutning. Som sagt låter det också som att mycket av det som beskrivs som att ”maxxa” bara handlar om en sund uppsättning sparbeteenden.

Det svåra med sparande är sällan bristen på kunskap om hur man sparar. Det svåra är att börja, fortsätta och utöka sina sparbeteenden. Gapet mellan intention och handling är privatekonomins verkliga problem, och där gör en vass inramning något som ingen utbildning klarar: den erbjuder en identitet. ”Jag är en person som maxar” håller längre än "jag borde spara mer".

Problemet är vad som händer sedan.

Maxxing kommer från gymmet, och på gymmet fungerar logiken ganska bra. Mer ansträngning och högre insats över tid lönar sig: du lyfter tyngre, springer snabbare och återhämtar dig bättre. Förvisso med avtagande marginalnytta som alla gymrävar märkt: det går snabbt att bli starkare i början men den som vill lyfta tyngre får till slut jobba hårdare och hårdare för mindre och mindre utväxling.

Sparandet beter sig omvänt. Nästan hela effekten kommer från de första besluten, och därefter planar nyttan av ytterligare optimering ut. Maxxing är alltså en tankemodell lånad från en domän där den delvis är sann till en där den inte är det.

Vad det kostar syns i data. Brad Barber och Terrance Odean har följt tiotusentals hushåll hos en amerikansk nätmäklare. De 20 procent som var mest aktiva på börsen fick 11,4 procent avkastning per år efter avgifter. De som satt still fick 18,5.

Sju procentenheter om året, som pris för att vara den mest aktiva. Eller den som maxade om man så vill.

I en studie från 2022 tittade samma forskare på Robinhood-användare. De aktier som flest köpte en given dag gick i snitt 4,7 procent sämre än marknaden de följande 20 dagarna.

Det finns exakt en sak i sparandet som beter sig som dina gymresultat – tiden. Ränta på ränta accelererar däremot och den kräver ingen ansträngning alls. Allt som krävs är att du undviker att maxxa.

Så hälsa dina sparsugna vänner att maxa igångstartandet, men ta sen alla ambitioner att maxa till någon av livets domäner där det verkligen spelar roll. Som din hälsa eller dina relationer.

/Niklas

Niklas Laninge är sparpsykolog hos den oberoende fondroboten Opti.

Laninge: I sexton år har svenskarna gjort exakt rätt – i juli

Som sparpsykolog hos Opti får jag den här tiden på året samma fråga från en rad olika journalister: hur kommer man tillbaka ekonomiskt efter sommaren? Frågan kan tyckas uttjatad, men jag förstår relevansen.

BörskollenNiklas Laninge

Källor:
Barber, B. & Odean, T. (2013). "The Behavior of Individual Investors", kapitel 22 i Handbook of the Economics of Finance.

Barber, B. & Odean, T. (2000). "Trading Is Hazardous to Your Wealth: The Common Stock Investment Performance of Individual Investors", Journal of Finance 55(2).

Barber, B., Huang, X., Odean, T. & Schwarz, C. (2022). "Attention-Induced Trading and Returns: Evidence from Robinhood Users", Journal of Finance 77(6), s. 3141–3190. Ordagrant ur abstractet: