Laninge: När mål triggar rädsla – istället för motivation
Det stormar på marknaden igen. Aktier är ner och råvaror (primärt i energikategorin) är upp. För den som sparar långsiktigt innebär det i praktiken att ditt ISK sannolikt är rödare än du hade önskat, få privatsparare är ju så diversifierade att råvarors uppgång agerar som en krockkudde när aktiemarknaden dyker.
I sådana perioder förändras inte bara värdet på våra innehav, utan också våra mål.
Min erfarenhet är att ett långsiktigt sparande börjar med ett brett syfte: pensionen, barnen, frihet för ens framtida jag. När portföljen faller med tvåsiffriga procenttal smalnar perspektivet av. Plötsligt handlar det inte längre om vem du vill vara om tjugo år, utan om att ”komma tillbaka till plus”. Att ta sig över inköpskursen. Att slippa känna sig felpositionerad.
Det är mänskligt, men det är också riskabelt.
I en ny studie i Journal of Economic Behavior & Organization lät forskare deltagare sätta egna prestationsmål kopplat till en ansträngande uppgift (lösa kluringar). En grupp fick en monetär bonus om de nådde sitt mål, en annan fick inget extra betalt. Intuitivt borde bonusen ha sporrat deltagarna.
I stället visade det sig att de som inte hade någon bonus presterade bättre. De satte mer ambitiösa mål och ansträngde sig mer. När pengar kopplades till måluppfyllelsen blev deltagarna försiktigare. De sänkte sina mål och presterade sämre.
Förklaringen ligger i ett klassiskt börspsykologiskt fenomen: förlustaversion. När ett mål förknippas med en tydlig ekonomisk konsekvens ökar rädslan för att misslyckas. För att undvika känslan av förlust väljer vi säkrare alternativ. Vi blir mer defensiva.
Extremversionen i termer av sparbeteenden är så klart långsiktiga sparare som väljer sparformen sparkonto. Rädslan för att pengarna ska minska får dem att ta den ultimata långsiktiga förlusten: köpkraften urholkas av inflation.
Det är inte svårt att känna igen mekanismen på börsen. När din portfölj är ner 12 procent skapas en ny referenspunkt: noll. Allt börjar kretsa kring att ta sig tillbaka dit.
Det kan leda till beslut som känns rationella i stunden som att minska risken tills det ”lugnar sig”, att sälja det som fallit mest, att flytta kapital till det som nyligen gått bättre. Sådana defensiva aktiva val är ofta det som försämrar den långsiktiga avkastningen.
Niklas Laninge
Problemet är inte att vi saknar incitament att fatta kloka beslut. Problemet är att de kortsiktiga referenspunkterna blir för många och för starka. Varje röd siffra i börsappen fungerar som en liten påminnelse om att vi ligger ”efter”.
När pengar kopplas tydligt till ett mål (att vara på plus, att nå en viss nivå, att inte tappa mer) aktiveras vår rädsla snarare än vår uthållighet.
Långsiktigt sparande kräver egentligen något ganska tråkigt: förmågan att låta bli att göra om sina mål varje gång marknaden rör sig.
I oroliga tider kan det därför vara klokt att inte formulera nya, snävare målsättningar, utan i stället påminna sig om det ursprungliga syftet med sparandet. Pensionen bryr sig inte om huruvida du låg minus i mars 2026.
När pengar kopplas till mål kan de absolut fungera som motivation. Men under en skakig marknad är det minst lika sannolikt att de gör oss mer rädda än motiverade. Jag har sagt det förr: rädsla är sällan en särskilt god investeringsstrategi.
Jag önskar dig en känslokall resa genom den turbulens vi upplever just nu!
/Niklas
Niklas Laninge är Optis sparpsykolog, en digital spartjänst som hjälper svenska hushåll och organisationer att spara till det allra viktigaste genom extra bred riskspridning
Källa: González-Jiménez, V., Dalton, P. S., & Noussair, C. N. (2026). Bonuses and loss aversion. Journal of Economic Behavior & Organization.