Laninge: Räntebeskedet spelar mindre roll för din ekonomi än du tror
I dag kom Riksbankens räntebesked. Att man väljer att lämna styrräntan oförändrad har rapporteras överallt, och med all rätt. Räntan är ett allmänintresse och styr marknadens förväntningar.
Frågar du mig vad beskedet betyder för hur svenskar faktiskt beter sig med sina pengar blir mitt svar tyvärr ”ganska lite”. Beteendemässigt triggar nämligen beskedet några förutsägbara tankefel hos de flesta av oss.
Det första är hur vi ser på sparräntan. Har räntan legat högt ett tag blir den nivån vårt mentala normalläge. När den sedan faller upplever de som föredrar den allra riskfriaste av sparformer (sparkonto) det som en förlust, trots att det historiskt handlar om en normalisering.
Visst kommer några att se sig om för att hitta en bättre ränta för att lindra känslan av förlust, men beteendet gäller långt ifrån alla. Se tankefel två nedan.
Det andra är just trögheten. Forskningen om gapet mellan intention och handling är nedslående läsning. Jag hävdar ofta att när det kommer till beteendeförändringar som gynnar oss så är nästan alla med på noterna i det att man önskar att man skulle ta tag i sin hälsa, ekonomi, relation etc.
Problemet är att önskan (intentionen) nästan aldrig blir till beteende, skon klämmer någon annanstans än just motivation. Vi följer minsta motståndets lag och blir således kvar med massor av suboptimala val, inte minst när det kommer till vår ekonomi.
Det tredje tankefelet gäller hur vi bolånetagare väljer mellan bundet och rörligt. Rätt fråga att ställa sig är vad räntan blir i snitt under hela bindningstiden, och den gissningen är redan inbakad i den bundna ränta banken erbjuder.
Ändå får det senaste beskedet avgöra: efter en sänkning känns rörligt självklart, efter en höjning vill alla binda. Trygghet köps alltså när den är som dyrast.
Det slår mig hur trögrörliga vi är kring livets största utgifter. Här ska jag erkänna att jag nog är arbetsskadad då jag tycker att det är kul att byta leverantör av pension, bolån och försäkring. Privatekonomi verkar dock vara ett område så laddat att många hellre tar till sig råd om att sluta köpa kaffe på stan och börja ta med matlåda.
Sådana råd gör förmodligen mer för känslan av kontroll än för privatekonomin. Livets stora poster är trots allt boendet, transporten följt av maten.
Ta bolånet. Finansinspektionen konstaterade i våras att skillnaden mellan högsta och lägsta snittränta bland de åtta största bolånebankerna motsvarade drygt 5 000 kronor om året för ett lån på två miljoner. I januari var samma skillnad värd över 11 000 kronor. Det är fler matlådor än någon kan laga under ett arbetsliv.
Så jo, jag hade önskat att ett räntebesked triggade lite mer rörlighet. Att fler ifrågasatte sin bank i stället för sitt kaffe. Men eftersom vi styrs mer av känsla, och av rädslan för att göra fel, än av vad som är rationellt riktigt, tänker jag inte ligga sömnlös i väntan på den beteendeförändringen.
/Niklas
Niklas Laninge är sparpsykolog hos den oberoende fondroboten Opti.
Niklas Laninge