Laninge: Vallöftet du kommer att spara bort

Minns du vad du gjorde med elprisstödet som kom in på kontot i våras? Inte jag heller, trots att det som villaägare säkerligen handlade om minst 1 000 kronor. Att vi glömt bort vad pengarna gick till är högst mänskligt, men frågan är intressant att diskutera nu när alla partier tävlar om vem som kan utlova det mest träffsäkra tillskottet till väljarnas plånböcker.

I regel kommer dessa löften i tre former:

• En engångssumma, som att Vänsterpartiet vill ge 15 000 kronor i ”bebispeng” till förstagångsföräldrar.
• En återkommande utbetalning, som Socialdemokraternas löfte att dubbla barnbidraget inför jul- och sommarlov. Cirka 5 000 kronor per år för en tvåbarnsfamilj.
• Ett löpande påslag, som att Moderaterna vill sänka skatten på arbete med upp till 1 000 kronor i månaden.

Vad du tycker om förslagen politiskt får du avgöra själv. Jag är mer intresserad av vad som faktiskt händer med pengarna när de landar på kontot, för vårt beteende skiljer sig betydligt mer än beloppen antyder.

Amerikanska forskare har jämfört två stöd som var nästan lika stora men kom i olika former. 2008 kom pengarna som en check på posten, 2009 som ett lägre skatteavdrag på lönen varje månad. 25 procent uppgav att checken skulle få dem att öka sin konsumtion medan 13 procent sa samma sak om skattesänkningen.

Dubbelt så många, för i praktiken samma pengar.

Varför denna skillnad? Jo, bara fyra av tio hade ens noterat att skatten hade sänkts så de tuffade på som vanligt utan att notera att de hade ett ypperligt tillfälle att exempelvis skruva upp sitt sparande. Istället hade de nog högst omedvetet skruvat upp sin vardagskonsumtion något.

En annan studie tittade på hur amerikaner gjorde med stödcheckarna som betalades ut under pandemin. I snitt gjorde hushållen av med 40 procent av checken, men som alltid när det kommer till ekonomi ska vi vara försiktiga att dra slutsatser utifrån genomsnitt.

Tre av tio spenderade nämligen allt. Nästan fyra av tio spenderade ingenting. Drygt hälften uppgav att de framför allt betalade av skulder. Knappast det beteende som dåvarande administration hoppats på eftersom checkarna ju skulle ”stimulera ekonomin”.

Dessutom verkar storleken på stödet avgöra beteendet i stor utsträckning. Ju större klumpsumma desto mindre andel blir konsumtion. Min slutsats blir således att det mest generösa av nämnda exempel (engångssumman) därmed är det som med störst sannolikhet aldrig blir köpkraft.

Studierna är förvisso enkätsvar från amerikanska hushåll, delvis under en pandemi när det bokstavligen fanns färre saker att köpa så siffrorna ska inte flyttas rakt in i en svensk valrörelse. Men mekanismen är ändå ganska generell. Formen på pengarna styr beteendet mer än beloppet gör.

Att amortera eller lägga undan ett oväntat tillskott är oftast klokare än att konsumera det, även om det nog ses som ett misslyckande från politikerna vars förslag gav oss tillskottet. 

Oavsett vilket förslag som till slut når vår plånbok är det viktigt att bestämma i förväg vad du ska göra med pengarna. Utan ett beslut löser pengarna upp sig i vardagen utan att få någon bestående effekt på vare sig nuläget eller ditt långsiktiga sparande.

/Niklas

Niklas Laninge är sparpsykolog hos den oberoende fondroboten Opti.

Laninge: I sexton år har svenskarna gjort exakt rätt – i juli

Som sparpsykolog hos Opti får jag den här tiden på året samma fråga från en rad olika journalister: hur kommer man tillbaka ekonomiskt efter sommaren? Frågan kan tyckas uttjatad, men jag förstår relevansen.

BörskollenNiklas Laninge

Källor:
Sahm, Shapiro & Slemrod (2010), "Check in the Mail or More in the Paycheck", NBER WP 16246. 

Coibion, Gorodnichenko & Weber (2020), "How Did U.S. Consumers Use Their Stimulus Payments?", NBER WP 27693. 

Bianchi & Kaplan (2026), "How Small is Small? Non-linearities in Heterogeneous Agent Models", NBER WP 35311.