Medianåldern för arv är 55 år – därför ifrågasätts det traditionella arvstänket
Medianåldern för att ärva i Sverige är 55 år – en tidpunkt då bolånet ofta är betalt, karriären etablerad och de mest ekonomiskt krävande åren redan passerat. Kapitalet kommer rätt person, men ofta vid fel tidpunkt. Det är kärnan i en paradox som nu fått både ett namn och en växande rörelse bakom sig.
Sparpsykologen Niklas Laninge på Opti beskriver för Privata Affärer, ett mönster där äldre generationer låter försiktighetsprincipen styra, trots att ekonomin ofta skulle tillåta något annat.
Mycket pekar på att folk dör rikast på kyrkogården. De har sålt sin tid för att bygga upp ett kapital, men får inte se vilken glädje det kan ge till yngre generationer.
Niklas Laninge, sparpsykolog på Opti till Privata Affärer.
Rädslan låser kapitalet
Laninge menar att många överskattar risken att pengarna ska ta slut. Samtidigt underskattar de hur stort kapitalet kan bli om det fortsätter vara investerat – och hur mycket glädje det hade kunnat skapa om delar av det använts eller förts vidare tidigare.
Juristen Thomas Eriksson tillför en strukturell förklaring via det han, enligt Privata Affärer, kallar för "kälkbackemönstret".
I USA pratar man om "the retirement spending smile", där konsumtionen går upp i slutet av livet på grund av privata vårdkostnader. I Sverige, med ett offentligt finansierat system, ser det snarare ut som en kälkbacke. Ju äldre du blir, desto mindre konsumerar du.
Thomas Eriksson, jurist till Privata Affärer.
Till detta kommer ett biologiskt faktum som Eriksson lyfter fram: medellivslängden har ökat, men den aktiva perioden har inte förlängts i samma takt. Resultatet är ett längre och stillsammare liv där kapitalet aldrig omsätts i upplevelser.
Fyrtiotre procent ifrågasätter arvstänket
Vi har tidigare rapporterat om att 43 procent av svenskarna hellre vill spendera sina pengar under livet än lämna kapital efter sig.
Rörelsen hämtar kraft från boken "Die with Zero" av Bill Perkins, där grundtesen är att maximera livsupplevelser i stället för att efterlämna oanvänt kapital. Perkins myntar begreppet "memory dividends": upplevelser fortsätter ge avkastning långt efteråt och kan kompounderas precis som finansiellt sparande.
Johan Strand är ett av de mänskliga ansiktena bakom filosofin. Hans kalkyl är nästan provocerande konkret: lever han till 100 år ärver hans äldste son vid 75.
Svaret på det problemet är inte ett större sparkonto utan en hel vecka på Sweden Rock med sonen och vinodling med pappan på Österlen. Strand kallar det att bygga en "minnesbank".
Magnus Hjelmér, vardagsekonom på ICA-banken, formulerar paradoxen rakt, vilket vi har rapporterat om: i unga år finns hälsan men inte pengarna. När pengarna väl kommer kan hälsan redan vara borta.
Konkreta verktyg finns för den som vill bryta mönstret. Enligt Privata Affärer kan den som själv ärver sent juridiskt avstå arvet till förmån för sina egna barn.
Barn kan dessutom ha ett eget ISK-konto med upp till 300 000 kronor i skattefritt sparande. Även pensionen är ett naturligt tillfälle för den familjedialog om framtida överföringar som sällan äger rum.
Vid 35 saknar du ofta kapitalet, medan du när du blir äldre ofta saknar behovet. Gapet är inte oundvikligt, men det kräver att någon faktiskt tar upp samtalet.
Dennis Jerkovic