Militärer trotsade regler – öppnar Malmös nya testcenter för svenska drönare

I en gammal tobaksfabrik har Malmö fått ett test- och övningscenter för svensktillverkade drönare. Tre otåliga deltidsmilitärer tog saken i egna händer. Men de varnar också för att svensk drönarutveckling kan hämmas av stelbenta regler.
I Malmö vill de utveckla ”Kinafria” drönare till totalförsvaret, som är enkla att styra och har hög prestanda.
– En grundförutsättning är att det är designat och utvecklat i Sverige. Vi plockar komponenter från andra Natoländer, inte från Kina, helst från länder så nära som möjligt, säger Sebastian Merlöv, vd för Sweden Dynamics, som startades förra hösten.
Hårdvarukomponenterna köps in och mjukvaran utvecklar de själva.
– Att bara förlita sig på utländska aktörer, det må vara i EU eller i Nato, det är inte långsiktigt hållbart, säger medgrundaren Oscar Karlflo.
Tillsammans med den tredje medgrundaren, Martin Helmersson, har de tillbringat mycket tid i terrängen, eftersom de är tidvis anställda i underrättelsebataljonen i Karlsborg.
”Skiter i nejet”
Oscar Karlflo beskriver att han som plutonchef tvingades säga nej om och om igen när hans underlydande Sebastian Merlöv tjatade om att de måste få använda drönare.
Under en övning 2024, då de tillbringade över hundra timmar tillsammans i ett litet skjul utanför Oskarshamn, bestämde de sig.
– Då sade vi att nu skiter vi i det här nejet. Vi måste bygga upp vår egen förmåga, säger Oscar Karlflo.
Han har samtidigt förståelse för nejet, eftersom det inte går att ha enskilda soldater som tar med sig egna drönare och flyger dem över skarpa skyddsobjekt. För två år sedan användes inte drönare under militärövningar – mycket har hänt inom försvaret sedan dess.
Sweden Dynamics har utvecklat taktiska drönare i tre olika storleksklasser med sikte på potentiella kunder som till exempel polis och räddningstjänst. Företaget hoppas också att få Försvarsmakten som kund, men försvaret får i så fall modifiera drönarna efter sina behov.
– Längre fram så kommer vi att kunna leverera ren krigsmateriel, men vi har inte de tillstånden ännu, säger Oscar Karlflo.
En färskvara
Att utvecklingen går så snabbt gör att drönarna ur beredskapssynpunkt kan jämföras med livsmedel – de är en färskvara.
– Du kan inte köpa 100 000 och lägga i ett mobiliseringsförråd, för om ett år är de helt obsoleta, säger Oscar Karlflo.
I stället handlar det om att ha ett uppdaterat recept och en planering för att kunna trycka på knappen när produktion i stor skala efterfrågas, förklarar han.
I dagsläget bygger företaget mindre serier i de egna lokalerna. Vid större beställningar kommer man att ta hjälp.
– Vi tar fram receptet och så låter vi en erfaren fabrik, boxbuilder som det kallas, bygga dem. Det finns ett antal sådana företag, säger Martin Helmersson.
”Fri som en fågel”
Oscar Nilsson, tidigare juniorvärldsmästare i drönarflygning, är en av dem som rekryterats till företaget. Hans intresse för drönare väcktes när han var 16 år, då han såg en Youtubefilm från en drönare som flög i en övergiven byggnad.
– Jag kände att det där är att vara fri som en fågel.
Han har specialiserat sig på att utveckla kolfiber till drönare, som ska göra dem exceptionellt tåliga.
– Det handlar om att optimera kolfibern för den här designen och designen för kolfibern – att gifta ihop de två världarna, säger han.
Företagets andra generation av drönare är redo att bli certifierad, vilket är en förutsättning för att de ska kunna säljas till exempelvis räddningstjänsten. Men varje certifikat kostar 200 000 kronor och tar två till tre månader att få.
Sebastian Merlöv anser att svensk drönarutveckling riskerar att lamslås av ett stelbent regelverk. Om en certifierad drönarmodell modifieras och exempelvis förses med en annan typ av motor krävs en ny certifiering.
Då blir det svårt att lansera nya modeller varje kvartal, konstaterar han.
”Hindrar snabb utveckling”
– Det här hindrar en snabb utveckling helt enkelt, säger Sebastian Merlöv.
Hittills har deras drönare bara använts för pilottester av polisens insatsstyrka, räddningstjänsten och militärer från P7, men företaget har avtal på gång och kommer att börja sälja framåt hösten.
Carl-Oskar Bohlin (M), minister för civilt försvar, framhåller att han har tillsatt en utredning som ska se över regelverket.
– Det är väldigt löftesrikt att se att den här förmågan nu växer fram i Sverige, att vi har rådighet över vår egen drönarproduktion och att vi kan finnas i den teknologiska framkanten, säger han.
Fakta: Försvarets drönarsatsningar
I januari meddelade regeringen att fyra miljarder kronor ska satsas på obemannade system till Försvarsmakten.
Det handlar bland annat om så kallade kamikazedrönare, även kallade patrullrobotar, det vill säga drönare som innehåller någon form av vapen som kan bekämpa ett mål.
Det handlar också om spaningsdrönare, luftburen fjärrstyrd telekrigsförmåga och marina drönare.
Tillsammans med Saab har Försvarsmakten haft ett ettårigt projekt för att utveckla en ny typ av drönarsvärmar.
Försvarsmakten har i dag tillgång till en rad system för att slå ut drönare, både sådana som kan bäras av enskilda soldater och sådana som monteras på fordon, fartyg eller i fasta installationer.
Källor: Försvarsmakten, regeringen och Officerstidningen.



