Strand: Mycket snack och lite verkstad
Nya FED-ordföranden, Kevin Warsh, säger att de ska prata mindre framöver. Det är bra. De borde inte prata alls. Men med 16 sidor skriven text tog det ändå 30 minuter att säga så mycket och samtidigt så lite.
Vi på AuAg har sedan länge poängterat att ”central banks talk too much”. Centralbankerna säger att vi ska ha två procent prisinflation och ändå är den historiskt nästan alltid mycket mer eller mycket mindre. Alla framtidsprognoser visar två procent - men inga prognosbanor har någonsin visat sig vara rätt.
Ändå litar marknaden på detta ”snack”. Att algoritmhandeln älskar det förstår man, då det ger dem möjlighet att styra priser kortsiktigt och tjäna pengar på småsparare som skräms upp av de kraftiga men tillfälliga rörelserna. Det som verkligen är anmärkningsvärt är att stora professionella investerare tar detta snack som en form av verklighet. Men så har det ju alltid varit, och vi har ingen direkt illusion om att ”troendet” inte skulle fortsätta vara likadant framöver.
Lite humor hade Warsh dock när han i inledningen av sitt tal sa ”hike” hela tre gånger för att beskriva promenader i bergen, allt för att trigga igång algoritmhandeln som läste in det som om att en ”rate-hike” var på gång. Mer allvarligt är att det säkert fanns vanliga människor som förlorade pengar på att han just raljerade med algo-branschen.
President Trump och finansminister Scott Bessent kan inte vara helt nöjda när man veckorna innan hade försökt intervenera i den japanska marknaden för att inte också Japan ska börja sälja amerikanska statspapper. Efter Jackson Hole så gick USD/YEN över 160 igen och ogjorde därmed mycket av finanspolitiska åtgärderna från veckorna innan.
Vi vill här lämna prisinflationsfrågan men måste ändå säga att det verkligen är märkligt hur man använder detta tal som en ”sanning”. Hur beräknas det? Varför ändras sättet för hur man beräknar det? Och varför vill Warsh nu använda ”trimmed mean inflation” som mått?
Sen glömmer de flesta att två procent efter ett tidigare år med 20 procent höjer priserna mycket mer (CPI) än 2 procent efter ett tidigare år med två procent…
Höjda räntor vid en cost-push-inflation har ingen direkt verkan förutom risken att bromsa ner ekonomin ytterligare. Trump vill det motsatta. Stimulera och få full fart oavsett inflation. Bessent ser också att den enda möjligheten att ta sig ur en annalkande skuldkris är att växa ekonomin snabbare än skulderna.
Med en statsskuld på 40 000 miljarder USD och större och större räntekostnader på denna snöbollsskuld, driven av årliga budgetunderskott på 6 procent, så behöver USA få ner de långa räntorna och växa ekonomin snabbt. Mycket snabbt.
Räkna då med ännu mer tillgångsinflation. Aktier och råvaror. Framför allt aktier med utvinning av råvaror.
Gällande FED så bör man som investerare vara vaksam på - ”vad de gör, inte vad de säger". Efter ett försök att minska sin balansräkning så har den börjat bli större igen. Det visar att man känner sig tvingad att stödja marknaden men framför allt måste försöka pressa tillbaka räntenivåerna.
Även mängden pengar, mätt som M2, växer åter kraftigt och det säger mer än ord. Det är också viktigt att titta på ”money velocity” (omsättningfarten på pengar) och fart-förändringen. Från år 2000 har omsättningsfarten minskat stadigt med ett extra stort fall under Covid när mycket av världen stängde ner.
Sedan 2021 har den börjat stiga. Minskningen av omsättningsfarten har under 20 år mötts med en ökad mängd pengar. Den stora mängden pengar i systemet har i kombination med ökad omsättningsfart skapat den prisinflation och tillgångsinflation vi har sett de senaste åren.
Tiden närmar sig när USA behöver köpare av nya obligationer för att finansiera sina budgetunderskott, men inget land vill längre köpa dessa. Det är då som FED behöver agera som ”buyer of last resort”. Nya kvantitativa lättnader. Just detta kommer att få guld, som redan gått så starkt de senaste åren, att flyga på riktigt.
/Eric Strand
Eric Strand är ansvarig förvaltare för AuAg Funds.
David Bagge