Svenskarna samlar pengar på hög – experterna varnar för att vänta för länge

Den genomsnittlige arvtagaren i Sverige är 55 år gammal. Då är bolånet ofta nedbetalat, barnen utflugna och de ekonomiskt tuffaste åren passerade. För många kommer arvet helt enkelt 20–30 år för sent.

Bakom den historiska förmögenhetsöverföring som väntar finns en tydlig paradox. 40- och 50-talisterna har blivit vår tids rikaste generation, inte minst tack vare stora värdeökningar på bostäder och aktier. Men kapitalet förblir ofta orört – och när det väl förs vidare är mottagarna redan medelålders.

Pengarna fortsätter växa

Enligt Dagens Nyheter möter sparpsykologen Niklas Laninge på Opti regelbundet äldre kunder som oroar sig för att pengarna inte ska räcka livet ut. Enligt honom bygger rädslan ofta på ett tankefel.

Den som går in i pensionen med exempelvis en miljon kronor i aktier kan räkna med att kapitalet gradvis ska försvinna. Men pengarna fortsätter samtidigt att ge avkastning och kan därför vara i stort sett intakta när personen dör.

Arvtagarna får då belopp de kanske aldrig räknat med, men vid en tidpunkt då behovet är betydligt mindre. Laninge berättar att många hellre hade velat använda pengarna tillsammans med sina föräldrar än få en stor klumpsumma vid 55–60 års ålder.

I USA kan det privata vårdsystemet driva upp kostnaderna när människor blir äldre. I Sverige ser utvecklingen annorlunda ut. Konsumtionen tenderar snarare att minska med stigande ålder, vilket gör att förmögenheten inte används upp, skriver DN.

Vi sparar mest när livet kostar mest

Problemet gäller inte bara äldre. Professor Mikael Elinder vid Uppsala universitet pekar på att många maximerar sitt pensionssparande under några av livets ekonomiskt mest krävande år – ofta mellan 30 och 45, när familjen har små barn och stora boendekostnader, vilket vi tidigare har rapporterat om.

Samtidigt avsätts redan 18 procent av lönen till den allmänna pensionen. När tjänstepension och amorteringar läggs ovanpå är det verkliga sparandet betydligt större än många uppfattar.

Pensionsmyndigheten råder också unga att prioritera exempelvis buffert och bostad framför privat pensionssparande.

Magnus Hjelmér, vardagsekonom på Ica-banken, lyfter därför fram principen "Die with zero": att använda och fördela resurser under livet i stället för att samla allt till slutet.

"När man är ung har man kanske tiden, men inte pengarna. Och när man blir äldre har man kanske pengarna, men inte hälsan", säger han till DN.

Tanken är enkel: kapitalet bör följa livets behov – inte anlända som en klumpsumma först vid 55.