Teslastrejken kollapsar inifrån – från 21 till nio strejkande

Vid årsskiftet stod 21 personer uttagna i strejk på IF Metalls Stockholmsavdelning. I dag är de nio. De som hoppat av pekar inte på Tesla som orsak, utan på sitt eget förbund.
Teslastrejken, nu inne på sitt tredje år, håller på att rasa samman inifrån. Det är inte arbetsgivarens motstånd som driver bort strejkarna, utan en kombination av ekonomisk fälla och upplevd maktlöshet gentemot det egna facket.
Nolltaxeringen förvandlade frivillighet till tvång
I februari erkände IF Metall ett allvarligt misstag: förbundet hade dragit skatt på strejkersättningen, trots ett lagförbud mot detta. Följden blev att strejkarnas sjukpenninggrundande inkomst nollades, vilket i praktiken stängde dem ute ur socialförsäkringssystemet och som vi skrivit om innan.
Förbundet lovade kompensation för förlorade statliga ersättningar, men flera strejkare upplever att löftet är otydligt och att informationen länge var bristfällig. "Anders", som nyligen hoppat av vilket Dagens Arbete skriver mer om, beskriver hur förbundet kallade till möte med kort varsel, presenterade beskedet om nolltaxeringen och sedan gav strejkarna 30 minuter att ställa frågor utan att ha några svar.
Nolltaxeringen skapade också en ekonomisk fälla. En källa med insyn berättar att de som nu vill hoppa av riskerar att stå utanför socialförsäkringssystemet i ett helt år, vilket i praktiken tvingar strejkarna att lyda förbundets direktiv oavsett hur de upplever situationen.
Det är katastrof. I vår grupp har det försvunnit hälften på bara två veckor.
"Ronja", anonym strejkare som valt att stanna kvar
Krav på 40-timmarsvecka för strejkarna – slog undan benen för rekryteringen
Till nolltaxeringen kom ett andra slag: ett plötsligt krav på 40 timmars strejkvaktande i veckan, presenterat fem minuter innan ett möte avslutades. Att tystnaden i salen tolkades som samtycke upplevdes av många som ett hån mot gruppens demokrati, enligt "Anders".
Där, för mig, började strejken dö av.
"Anders", anonym strejkare som hoppat av
Effekten på rekryteringen blev omedelbar. Kollegor som visat intresse för att ansluta sig till strejken backade direkt när de fick höra de nya villkoren, berättar "Anders". Resultatet: många missnöjda kvar och inga nya tillkommande.
"Anders" tror att IF Metall medvetet försöker avveckla konflikten utan att behöva erkänna ett nederlag, och att förbundet räknar med att strejkarna ska ge upp av sig själva. Enligt Dagens Arbete vill IF Metalls Stockholmsavdelning inte kommentera avhoppen överhuvudtaget.
Simon Petersson, avtalssekreterare på IF Metalls förbundskontor, tillbakavisar anklagelsen om att förbundet arbetar för att strejkarna ska ge upp: "Att vi vill få slut på strejken är helt rätt uppfattat. Men att vi skulle vilja att de hoppade av, det stämmer absolut inte. Då hade vi avslutat strejken nu. Det är världens enklaste sak att göra, att avsluta alla pågående strejkåtgärder."

Han erkänner dock att motivationen är avgörande och att de som inte är motiverade inte heller deltar, och tillägger att "det är kanske det vi ser nu."
Petersson vill inte uppge exakt hur många som lämnat strejken i Stockholm, men bekräftar att antalet "minskat något." Klyftan mellan den formuleringen och siffran 21 mot 9 är betydande. Hur de återstående nio väljer att agera avgörs av vad förbundet gör härnäst och vilket väg strejken tar.


