Så många aktier bör du ha i portföljen – Hernhags VM-elva träffar mitt i prick
Forskningen har länge haft ett tydligt svar på hur många aktier en portfölj egentligen behöver. Ändå hamnar många sparare i ytterligheterna: antingen fem favoritaktier med hög risk eller ett femtiotal innehav som blir omöjliga att överblicka.
De flesta studier landar i samma slutsats. En portfölj med omkring 15–20 aktier räcker långt för att skapa en god riskspridning, förutsatt att innehaven är spridda över olika branscher, marknader och bolagstyper.
Det är också exakt där Privata Affärers Marcus Hernhag hamnar när han inför fotbolls-VM 2026 sätter samman sin "drömelva" på Stockholmsbörsen i en artikel från Privata Affärer. Elva startspelare och fem avbytare ger totalt 16 aktier – nästan mitt i forskningens rekommenderade intervall.
Teorin och praktiken möts på mitten
Akademiska studier visar att en portfölj med 20–30 aktier spridda över flera branscher eliminerar upp till 90 procent av den osystematiska risken, vilket vi har rapporterat om. Därefter kvarstår marknadsrisken, den som drabbar hela börsen och inte kan diversifieras bort oavsett hur många aktier man staplar på hög.
Att gå från 20 till 50 innehav ger betydligt mer administration än faktisk riskspridning.
På Börskollen brukar vi därför lyfta fram 15–20 aktier som en rimlig målnivå för många småsparare.
För många småsparare räcker det långt med 15–20 aktier spridda över olika branscher och marknader. Det ger en stabil grund med bra riskspridning utan att portföljen blir svår att hantera. Det viktigaste är att du förstår vad du äger – och varför.
Kristoffer Matsson, grundare, IT & Skribent på Börskollen.
Hernhags laguttagning illustrerar samtidigt en annan viktig poäng. Diversifiering handlar inte bara om antal aktier utan om att kombinera olika typer av bolag.
Från stabil målvakt till offensiva målskyttar
I målet placerar Hernhag bredbandsoperatören Bahnhof. Bolaget har ökat omsättningen per aktie varje år sedan börsnoteringen och aldrig sänkt utdelningen. Rollen är tydlig: stabilitet och förutsägbarhet.
I försvaret återfinns bland annat Investor, Swedbank och ABB – bolag som ska bidra med kvalitet, kassaflöden och motståndskraft när marknaden blir stökig.
Längre fram på planen ökar risknivån. Lagercrantz, MTG, BTS och Haypp får stå för kreativiteten och tillväxten, medan anfallsduon Hacksaw och Plejd representerar den del av portföljen där potentialen är som störst – men där risken också är högst.
Det är ingen slump att Hernhag placerar de mest offensiva aktierna längst fram. Om ett tillväxtcase misslyckas påverkas portföljen betydligt mindre än om ett av de stabila kärninnehaven havererar.
Den vanligaste diversifieringsmissen
Många sparare fokuserar på antalet innehav snarare än innehållet.
Tio svenska banker ger inte tio olika risker. Tvärtom kan en sådan portfölj vara betydligt mer sårbar än en portfölj med femton bolag spridda över industri, teknik, finans, hälsovård och konsumtion.
Verklig diversifiering handlar om att sprida riskerna mellan branscher, geografier och bolagsstorlekar – inte bara om att fylla depån med fler aktier.
Hernhags fem avbytare, där bland andra Kambi, Munters och Tele2 ingår, illustrerar också vikten av flexibilitet. Om ett innehav tappar fart eller investeringscaset förändras finns redan alternativa kandidater redo.
För sparare med mindre kapital är kraven dock lägre. Under 20 000 kronor kan 5–10 väl valda aktier eller en bred indexfond vara en fullt rimlig startpunkt.
När portföljen växer blir det naturligt att successivt bygga upp den mot de 15–20 innehav som forskning och praktisk erfarenhet gång på gång pekar ut som den gyllene medelvägen.
Dennis Jerkovic